Keramik

Leran har sitt eget språk och du är verktyget som med händerna låter den tala. Du låter händerna leta sig fram till sitt eget flöde över den våta leran som bara ber om att bli något beständigt med din hjälp. Att skapa i keramik är verkligen rofyllt och det finns inget måste för hur resultatet ska bli. Det är däremot bra att lära sig olika tekniker och hur olika leror fungerar. Keramik är samlingsnamnet för allt som skapas av lera och därför är det ett mycket brett och stort ämne. För att ett föremål du skapar av lera ska bli användbart och hållbart måste det bearbetas på olika sätt.

Urnor i keramik från den minoiska kulturen

Keramik i Egypten, Mellanöstern och slutligen Europa

Ordet keramik kommer från grekiskans keramos och betyder helt enkelt krukmakarlera. Från början lät man leran lufttorka men redan för flera tusen år sedan lärde man sig att genom att bränna den fick man fram ett föremål med helt andra egenskaper. Redan för 3000 f.Kr hade man även lärt sig att glasera keramiken. I de egyptiska pyramidernas gravkammare har man hittat glaserade plattor som användes som prydnadsföremål. De kommande årtusendena skedde en avsevärd utveckling av keramiken och speciellt i länderna i Mellanöstern.

De praktfulla utsmyckningarna av den berömda paradgatan i Babylon bestod av hundratals lejonreliefer. Dessa var gjorda av tjocka, glaserade plattor i keramik. Under romartiden fortsatte utvecklingen av keramiken. I Europa dröjde det ända fram till 1300-talet innan man kom igång med tillverkning av golvplattor och väggkakel. Det var de arabiska bosättningarna i Spanien som hade fört med sig tekniken och än idag finns koncentrationer av kakelfabriker här. I Kina har man hittat delar av keramikföremål som är upp mot 16-20000 år gamla. I minoernas Grekland drejade man vaser, bägare och transportföremål redan för 4000 år sedan.

Olika metoder för att tillverka keramik

Drejskivan kom till Sverige under medeltiden. Det äldsta drejade föremålet i keramik man hittat är daterat till år 400, men det är troligtvis importerat. Den äldsta metoden att tillverka keramikföremål är genom ringtekniken. Man gör långa, smala korvar av leran, som läggs på varandra. Det finns olika tekniker för att fästa dem vid varandra. Vissa kulturer använder metoden fortfarande, till exempel Shipibofolket i Peru. En annan teknik, som är bra att använda för nybörjare, är kavling. Här kavlar man ut leran till en jämntjock platta och lägger den över eller i en annan skål för att få önskad form.

Drejskivan består av två plattor över en axel. Med foten på den undre plattan får man den övre att snurra. I dag finns det även eldrivna drejskivor. Att göra föremål i keramik ser lätt ut men det kräver en viss teknik och det är vanligt att det blir för tunt och allt rasar ihop. Lerklumpen placeras exakt på mitten av skivan och att använda lagom mängd vatten är viktigt. Därefter snurrar man skivan och formar. I början verkar leran leva sitt eget liv och blir till vad den vill. Men med övning kan det dock bli helt fantastiska föremål.

Skillnader inom keramiken

Vad är skillnaden mellan lergods och stengods? Keramik är samlingsnamnet för allt som görs av lera. För stengods används stengodslera som bränns i hög temperatur, omkring 1200-1300 grader. Det blir hållbarare än lergods. Vid bränningen smälter porerna samman och blir tät. Det gör att ett föremål i keramik av stengods är vattentätt och kan diskas i maskin och användas i mikrovågsugn. Lergods bränns i en lägre temperatur. Fördelen med lergods är att det håller formen i bränningen och har en slätare yta och blir jämnare vid glaseringen. För lergods kan man använda stengodslera eller lergodslera. Det finns även andra typer av leror.